Bebis, i'm youre mother...
Ja jag är lite känslig nu. Men det har jag all rätt i att vara!
Vissa dagar skulle jag kunna göra som Darth, bara lyfta upp oförskämda folk i luften med en hand runt hans/hennes strupe och skratta ihåligt med ett astmarosslande bakgrundsljud när deras små ben sprattlar i luften & ber till mig som om jag vore en Gud, att släppa taget.
- Förlåt!!!! Jag ska aldrig mer kladda på din mage med mina flottiga prinskorvsfingrar utan att fråga om lov först!!!
- Förlåt!!!! Jag ska aldrig mer kommentera din kropp och säga att du är tjock! FÖÖÖRLÅÅÅÅT!!! Om jag kunde skulle jag genast ta över din rädsla, tårar och ångest! Och hjälpa dej med kängorna varje gång du ska gå ut!
Den dagen, den...sorgen? Glädjen? Välj själv hur du vill ha dagen innan du säger något.
Thomas kallar mig Darth. Inte för att jag har hotat honom, men för mina konstiga ljud jag har börjat med när jag sover.
Det kan inte kallas snarkningar utan mer som om jag andas tungt i en glasburk...Johan Glans gör det jäkligt bra när han härmar Darth Vader.
Jag är alltså inte ensam om att längta efter den natten då jag kan ligga på mage igen!
Men lite av mitt Darthhumör tänker jag nog minsann behålla i all framtid!
Mohaaaahaaa...host...host...jobbigt att skratta ihåligt.