1+1=3 & en massa text...
Igår den 31 Juli...en dag jag aldrig kommer glömma.
Har känt mej lite skum den senaste tiden, mer än vanligt.
Sover nästan ingenting. När jag väl sover, vaknar jag helt svettig och ihjälskrämd av mina egna mardrömmar.
Gick till Apoteket för att köpa lite mirakelskrubbkräm...och ett litet graviditetstest smugglades med.
- Heeej Tora!
Hör jag bakom ryggen precis när jag ska betala.
Ger kompisen en kram under tiden jag skickar iväg den hemliga asken över disken.
Apotekartjejen fattar genast vinken och fångar upp bebistestet i den orangea påsen så jäkla snitsigt!
Väl hemma läser jag igenom beskrivningen tio gånger, sen är jag riktigt nödig, IGEN!
Man kan ju undra hur mycket urin man har i kroppen egentligen, så ofta som jag behöver tömma!
Gör det jag ska och vänt..ar...fan vad det gick fort!
Plopp plopp...två rosa streck huxflux utan förvarning.
Helvetes jävlar helvete!!!!
Förmodligen inte så man borde känna när vi har försökt i fem års tid.
Men nu? Hade ju vant mej vid ett barnlöst liv och trivdes bra med det.
Tårarna tåras och jag ligger i fosterställning...passande...och känslorna far upp och ned, fortare än världens största berochdalbana och utan de där säkerhetsgrejerna man sitter fastspänd med.
Molly följer mej oroligt med blicken när jag går emellan toan köket vardagsrummet toan vardagsrummet köket...4,5 km passerar jag lätt enligt min stegräknar som jobbar på högvarv.
Flera timmar kvar tills Thomas kommer hem.
Köper ett test till. Ännu en vän träffar jag på Apoteket, va fan är alla sjuka idag eller?!
Samma rosa streck denna gång.
Thomas blev glad. Inte en endaste promenad behövde han göra i vår lilla tvåa. Han ser mest nöjd ut och kallar mej redan för Morsan.
Finns inge stopp på mina tankar.
Jag vill...jag vill inte...jag vill...jag vill inte...
Kan inte nån annan bestämma?
Får panik när jag tänker på att någon ska vara helt beroende av mej!
Men det skulle ändå va lite mysigt.
Vi får se vad som händer...
Efter 3 dagars tänk....
Det har gått några dagar nu.
Tror aldrig att min hjärna har varit så aktiverad som de här dagarna.
Har tänkt tänkt och tänkt.
Känner mej som Proffessor Baltahazar...men väntar ännu på att den där glödlampan ska tändas ovanför mitt huvud. Inte med en ide utan mer med ett svar!
Ena stunden känns det mysigt nästa stund kommer alla elaka tankar...
• tänk om vi ångrar oss
• ett sjukt barn
• en ful unge
• tålamodet tar slut
• ingen ensamhetstid, hatar att andra är beroende av mej
• att Thomas lämnar mej
• mina ätstörningar kommer tillbaka
Ja, jag är LIVRÄDD och det har jag fan rätt till så du behöver inte lägga dej i!!!
Nu börjar chocken lägga sig liiite.
Alla mina Mamatidningar som jag har samlat på mej under åren som har använts till inspiration i rent fotosyfte, har nu fått en heeeelt annan innebörd.
Det är ju intressant att läsa dom!
Jag är ännu livrädd.
På dagarna är jag glad, så länge illamåendet håller sig borta.
Men på kvällen kommer alla jobbiga tankar igen och sova är ingen ide för det innehåller bara hemska mardrömmar.
Nu är jag mer rädd för att något var fel på graviditetstestet och att jag INTE är med barn....måste nog köpa ett till idag....ännu rosaplussigt.
Är det enda som håller mitt illamående borta!
Jag hatar att må illa. Jag hatar så mycket just nu så jag kan inte fatta hur man kan låta en sån hatisk människa som jag ens vara gravid!
Har inhandlat små löljliga armband, som mer ser ut som hårsnoddar till Barbie.
Dom ska tydligen ta bort illamåendet...eh NÄR!!!!??undrar jag då lite vänligt.
Jag får fortsätta knapra på mina bönor & dricka Loka i mängder.
Gråter varje gång jag ställer mej på vågen och undrar om det verkligen finns en bra utgång på det här.
Min fina tog med oss ut på en korvgrillarkväll på Enholmen, bara för att jag skulle bli lite gladare.
Han packade kylväskan snabbare än snabbast och försäkrade mej om att vi hade med allt, korv bröd kerre och senap.
Men jag va ju ändå tvungen att åka införbi affären en sväng.
Tre tjockiskorvar, kexchoklad och apelsinjuice slank med.
Jag SKULLE köpa Pucko...men det fanns inte.
Äntligen framme.
Fram med allt grejs och fixar till grillen.
Ingen tändare!
Thomas är det så jäkla smart att sluta upp med rökeriet nu när jag är gravid och hungrig?!!
Thomas hittar några turister på andra sidan holmen & kommer tillbaka med en tändsticksask som är broderad med något monogram och lila små blommor.
Får nästan sån där tvångsgrej att "tappa" den i elden!
Thomas hejdar mej och lägger försiktigt ned den i plastpåsen och springer tillbaks med den.
- Helvete vad varmt!!!! Thomas blåser för fullt på sina små fingrar.
Ja, man kanske inte ska lyfta en engångsgrill gjord av folie, som dessutom är tänd.
Plockar fram vårt korvpaket.
Trettio korvar fastfrysta i varandra, de påminner om en bomb med ett snötäcke över sej.
- Dom är ju helt frostskadade!
- Vi behöver ju inte äta upp alla, säger Thomas....
- Eh, nej tack! Dom har ju legat i frysen i tre år!!
Det va därför han var så jäkla snabb på att stänga locket till kylväskan, för att jag inte skulle se att han rensade frysen på gammal mat!
Molly äter fem plus halvfrysta korvar.
Fåglarna äter tjugofyra halvfrysta korvar.
Thomas äter en...tugga..av en
halvfrystgrillad gammal korv.
- Fy fan! Vilken annorlunda smak denna lilla korv hade...fräser Thomas och Molly fångar den utspottade korvbiten i luften & ser nöjd ut.
Tur att jag köpte tjockiskorvar så att vi blir lite mätta iallafall.
Vad mys vi har det ändå.
På en vacker holme i östersjön.
Mina två kärlekar.
Ena äter gamla korvar och rullar sej i konstiga likdelar vid strandkanten.
Den andra har bränt fingret och kylklampen är hans bäste vän just nu. Fått myggbett på hela handleden och efter en tugga på tjockiskorven så brände han gommen oxå!
Just nu svider han mer än mej, både fysiskt och psykiskt kan man säga.
Och jag. Fryser. Mår illa. Hungrig. Äter.
Mår illa igen och svettas.
Dom som påstår att det är så jäkla gullipluttigt att vara gravid är så falska!!!!
Vart är den där rosafluffiga världen, där man bara är lycklig och älskar allt och alla?
Man ska tydligen känna sej vacker och ha något skumt gravidglow runtomkring sej hela dagarna.
Små My Little Ponys som fixar disken, bläddar sängen, går ut med Molly.
Botar mitt illamående och gör mej snäll...ja, hit har dom då jäklar inte hittat.
Vart är molnen man ska gå omkring på?
Vad är det för tabletter som ska ta mej till SockervaddsfluffarLandet?
- Allt kommer att bli så bra, tröstar Thomas mej när jag återigen ligger i fosterställning och lipar.
- Ja. Nej. Kanske. Inte. Jo, det blir det. Det blir bra. Sålänge Thomas har större tålamod än mej, då fixar vi allt! 
Nån vecka senare....
Mitt humör har ju vart något över det...ja va ska jag säga...övernaturliga!
Vissa dagar har jag funderat på att ringa hit prästen i exorcisten så att han kunde driva ur detta monster som intagit min lilla kropp!
Vi har grälat, gråtit slängt igen dörrar å skrikit. Sen fick ja nog. Ville inte va den här elaka människan som bara spydde hat över Thomas som inte förstod mej nånstans.
Det blir abort. Behåller vi barnet tar vårt förhållande slut.
Bestämd i tanken mjuknade Thomas en hel del å blev mer förstående.
Nu går han ut i köket och diskar så fort en DISKussion börjar hetta till....vi ser ALLTID till att ha diskhon full.
Bara så du vet så har jag licens to kill nu förtiden påminner jag honom mer än ofta.
Ska man inte ha glada gravidtankar?....
Jag känner ingen som helst glädje.
Jag har gråtit sen jag kom hem ifrån jobbet.
Mår illa, svullen och hatar min kropp och vad som händer med den just nu!
Har ju för fan gått upp två kilo sen imorse!
Nej, det här går inte. Känns som att jag har ett gift i kroppen.
Kan jag inte bara få vakna upp ur den här drömmen?
Å så kom dom braiga tankarna till sist!!!!!
Tänk vad många av Icas kunder som är gravida nu.
Tror aldrig att vi har sålt så mycket med kallpressad kokosolja sen jag snöade in på det och tjatat om hur nyttigt och bra det är för kroppen,.
- Den gör UNDRVERK! har jag sagt....nog fan gjorde den det. Även min gynläkare kallar mej för ett Mirakel,han trodde aldrig att jag skulle kunna bli gravid.
ALLT funkar med kokosolja, yoga, meditation och kärlek! Jag kanske tom kan skapa fred på jorden...nu när Freden äntligen har infunnit sej i vårt hem.
Har gått några veckor nu med illamående och vredesutbrott blandat med hysteriskt skratt och tårar.
Imorse var vi inne hos Dr A och gjorde ultraljud pga att jag blöder lite till och från.
Och där. På den svartvita skärmen låg vårt lilla Trasselsudd.
Dr A visade oss glatt hjärtslagen och som Rachel i Vänner höll jag bara med och låtsades som om att jag såg det.
I det där bruset kunde vad som helst va ett hjärta.
Vi ska iallafall behålla vårt lilla Trassel och jag lovar att bli snällare...och idag grät jag faktiskt lyckliga tårar för första gången i detta lilla drama!
Tycker minsann att hen har lite drag av mej. Den där trassliga frisyren som infinner sej dagen efter liksom...
Älskade lilla Toran. Nu har jag gråtit mig igenom din text och ska förmodligen också gråta till och från under den närmaste framtiden, glädjetårar blandade med orostårar både för er och lillasyster. Trodde aldrig jag skulle få bli farmor. Ser fram mot våren och önskar er all glädje som finns att få. Kramar från Sväris.