Upp & Ner..Ner & Upp..."älskar" mitt humör.
Känner mej såhär idag. Vimsig. Multiexponerad. Glad. Ledsen. Förbannad.
Utvändigt & invändigt. Upp & ner, ner & upp...
En skitmorgon som får tårarna att ligga som en glansig hinna i ögonen.
Ögon som aldrig hinner se klart innan nya tårar kommer.
Har gått in i vecka 24 med bebismagen i spetsen nu.
Rädslan och ångesten som jag kände i början av graviditeten börjar smyga sig på igen...men det kanske bara hör till..nu när allt börjar bli så verkligt, med sparkar och rörelser i magen.
Rent ut sagt. Jag är skiträdd.
Får dåligt samvete när jag tänker på vad fan vi har gett oss in på.
Har så många konstiga tankar som man inte ens vill tänka högt eller sätta bokstäver på.
Saknar yogan, träningen. Saknar att orka grejer istället för att somna på soffan direkt efter jobbet för att sen bara förflytta sig in till sängen och fortsätta sova tills klockan ringer.
Saknar mina kläder som inte ens täcker kroppen längre.
Ja, idag tycker jag synd om mej själv men imorron är det förhoppningsvis bäst igen!
Ska bara ligga här en liiiiten stund till, sen ska ja tvinga hjärnan att fokusera på något annat.
Hej, du har ingen aning om vem jag är. Vi delar några bekanta, och jag har snubblat över dina bilder och hela du verkar så himla häftig. Jag vet inte varför jag känner att jag vill dela med mig, men jag känner igen mig så mycket i dina känslor när jag väntade min första. Jag hatade (och hatar ännu) att vara gravid. Hatar tjockiskänslan och allt som folk antar att man känner och tänker. Jag avskydde det så mycket att jag va rädd att jag inte skulle ha några känslor för det planerade och önskade barnet jag väntade. Va så sjukt rädd så jag gick till kurator, specialist mödravård och kbt. Kändes just då som att det bara va bortkastad tid. Jag skulle ändå dö av smärtor vid förlossningen och sen dränka min unge i sömnen eller något annat sjukt. Jag tror att det jag vill säga är att ALLA tankar och känslor man har när man är gravid är liksom helt normala, en del av processen att bli förälder. Det är klart att det är tufft emellan åt, precis som allt annat. Och jag kan fortfarande inte sätta ord på exakt VAD det är som är SÅ fantastiskt med attbli förälder. Men helt plötsligt så spelar ingenting annat någon roll. Jobbiga stunder går över, sömnlösa nätter går över, jobbiga känslor kommer och går, dåliga och bra dagar kommer och går. Precis som allt annat. Men den där starka kärleken, förälskelsen man känner för sina barn, har man väl känt den vill man aldrig va utan den. Hur som helst, allt ordnar sig i röran av skratt och tårar. Lycka till! Hälsningar sabina