En yogamatta. En brygga. En Jag & kanske en möööördare!
Har kommit in i nån slags konstig period då min kropp vaknar till liv redan klockan 04.00 varje morgon.
Min hjärna säger "NEJ nej nej...jag har semester!"
Men istället för att ligga kvar i sängen emellan sommarklibbiga lakan, tar jag med mej kroppen, hjärnan och yogamattan ner till stranden.
En sån jäkla härlig morgon! En liten puttrande fiskebåt hörs på håll.
Några fiskmåsar sitter och kollar in mej, dom ser verkligen impade ut.
Vågorna kluckar som en mysig Taubemelodi mot bryggan..MEN, så kommer den där skumma känslan.
HUR? Jag frågar bara hur faaan kan jag bli mörkrädd mitt på blanka morgonen?
Har jag läst för många Läckberg/Jansson-böcker?
Där det antingen ligger ett uppsvällt grönslemmigt lik och guppar i havet. Eller så står nån möööördare i buskarna och kollar in sitt nästa offer, som i godan ro utövar yoga på bryggan?
Börjar kolla mej över axeln hela tiden, så nackmusklerna är riktigt smidiga nu. Kan snart vrida hela huvudet ett varv!
Får lägga av med sånadär mördiga böcker!
I fortsättningen ska jag bara läsa om kampsport och olika försvarstekniker.
Tyst!!! Någon prasslar i busken!
- iiiiHAAAA! Snabbare än LuckyLuke och Karate Kid tillsammans får jag till en backroundkick!
Phu, vänsterprassel bara. Jag kan lägga undan mitt svarta bälte igen.
Lämnar det lilla skräckslagna paret och går hem till tryggheten för lite frucka istället.
Haha! Söta du. Jag läser ditt inlägg likt en Mari Ljungstedt roman. Tankarna far iväg och jag ser både liken i vattnet som guppar med giftalgerna och det prasslande paret i vassen. Yoga på du :) Kram