Någon måste ju vara jag

Helt ok för mig som bara ville få det gjort men samtidigt kändes det skrämmande.

På söndagkvällen började "mensvärken" som jag hade gått med hela dagen bli värre...och värre...

Jag sov inte på hela natten. Vankade av och an här hemma, duschade, smaskade alvedon men inget hjälpte.

Klockan tidigt på morgonen ringde jag in för då hade jag klockat värkarna hela natten, dom kom ungefär var femte minut.

Jag kände mig precis som jag hade föreställt mig att jag skulle se ut när vi åkte in. 

Hängde i det där takhandtaget i bilen vid varje värk. 

Hade jag inte koncentrerat mig på min yogaandning skulle jag nog ha slitit ned hela bilinredningen med EN stark arm!

Det regnade och vägen in kändes som en evighet med GotlandsRadion som ledmotiv.

Kroppen som blev "hotad" med igångsättning hade däremot satt igång värkarbetet själv. Jag var redan öppen...lite på glänt kan man säga.

Timmarna gick och gick och gick...

Bada lite. Meditera lite. Andas andas andas...

Barnmorskan var helt impad av min yogaandning och det är fan jag oxå!

Att man kan fokusera så mycket bara på att andas så att smärtan nästan försvinner är fasikan häftigt!

Så Ni där ute som har en förlossning framför Er och kanske inte är några yogafantaster så gå ändå en gravidyogakurs, det hjälper så otroligt mycket!

Öppningsskedet tog evigheter.

Jag var helt trött i kroppen då jag redan hade varit vaken i mer än ett dygn.

Till slut tog jag lustgasen. 

Hade hört så många illamåendeerfarenheter om lustgas så därför drog jag ut på det.

Efter några drag var vi bästisar!

I lööööve it! 

Sen att det blev lite högstadiefylla till och från gjorde inte så mycket.

Fick nog ett HallelujaMoment för helt plötsligt hörde jag Dr Alban sjunga "Sing Halleluja" och en diskjockey stod och gjorde scratchljud på den lilla tv-apparaten med alla hjärtslag och kurvor..så var det ju INTE i verkligheten, men jag tyckte att det var jättekul!

Thomas himlade bara trött med sina ögon kommer jag ihåg.

Hade flera roliga lustgastrippar under kvällen och såhär i efterhand hade jag klarat mig gott och väl med bara den och andningen, men min rygg värkte så jäkla mycket och till slut kom narkosläkaren och satte den STOOOORA nålen, även då fick jag ett skrattanfall, inte det bästa läget att skratta till precis.

Dom fick sen öka "nånting" för att värkarna skulle bli mer intensiva och starkare.

Det blev dom oxå. Men nu skulle det

bytas ställningar hela tiden.

"Ligg på rygg" "Stå lutade mot ryggstödet" "Ställ dig upp" "Ligg på sidan""Tryck emot" "Tryck ut" "Bli förbannad" 

Herregud det var ju fler ställningar på fem minuter än i en hel porrfilm.

Det sista jag...nej Thomas hörde, innan jag sprack i hela Bullerbyn 

( Mellangården Norrgården och lite i Sörgården ) var..

-" Nej INTE SÅÅ förbannad!" skrek barnmorskan..

Sen FLÖÖG det lilla hala mirakelspektaklet ut, rakt in i bröstkorgen på barnmorskan! BULLSEYE!!! Märks att han har föräldrar som gillar Dart.

Jag som var så jäkla rädd för att jag inte skulle känna någon kärlek till bebisen överhuvudtaget eller att något skulle bli fel i min hjärna som bara ville stöta bort honom.

Men det fanns inga tvivel alls när det lilla håriga huvudet lades mot mitt bröst.

Det gör ont i hela mig för att själen hjärtat och kroppen är så överfullt av kärlek nu!

Jag är inte bara nykär i det lilla Miraklet.

Jag är helt nykär i den stora Mannen i mitt liv oxå.

Jag har blivit en läckande mjölkprodukt med fläckiga tröjor, vaggar omkring i alltför tjocka bindor, har trassligt hår och gråtit av rädsla då jag inte har vågat göra nr 2 på dass...den delen är fixad nu och Microlax är min bästis!

Men på nåt sätt känner jag mig vackrast i hela världen ändå, tack vare Thomas.

Sen har vi ju fått mängder med mängders av fina hälsningar och blommor av alla möjliga människor, TACK till alla Er & TACK till heeela underbara personaaalen på förlossningen/BB Ni är bäst💚 

Vi hann med hela tre skiftbyten av barnmorskor/undersköterskor under förlossningen och alla var Ni underbara!

Kärlek Yoga & Peace🙏