Någon måste ju vara jag

Varje gång jag ska pinka känns det som en mindre majbrasa mellan benen!

- Ska det göra såhär ont. Den ömma värken går ju bara mer över till en värkande värk, säger jag till min syster som genast kör lite skrämselteknik och får mig att ringa till förlossningen.

En timme senare ligger jag där i den hemska stolen i en alltför kort tröja och omatchade strumpor, tänkte jag inte alls när jag åkte in?

Jag är så nervös. 

Känns inge lockande att sära på benen då det enda jag har gjort de senaste tre veckorna är att knipa ihop så hårt jag kan för att förhindra att allt innehåll ska ramla ur mig!

Läkaren är jättebra & försiktigt. 

Hon fixar & trixar. Klipper bort stygnen som skaver för fullt.

Tar lite prover. 

Pratar lugnt med mig, frågar hela tiden hur det känns och om jag har ont.

Hon har långt mörkt hår uppsatt i en svans och har röda träskor med vita prickar på och ser så snäll ut.

DÅ!!!

Från ingenstans...jo jag vet vart det kom ifrån men jag var inte beredd...drar jag av en värsting spruttibangbangPrutt rakt IN HER FACE!

Hon bara hoppar till....glad att hon INTE höll på att klippa stygnen just då!

Jag lovar, hennes glansiga hästsvans går som en våg av ljudvallen och avslutas med en pisksnärt på hennes rygg.

- FAN FÖRLÅÅÅÅT!!!! Utbrister jag i ett chocktillstånd.

Vet inte om jag ska gråta, skratta eller bara låtsats som om att det där var minsann inte jag....borde egentligen låta henne få skulden.

Hade inte hon tryckt så mycket på magen så.

- Det gör ingenting, säger hon lugnt.

Du har precis fött barn och det tar ett tag tills allt blir som förrut...eller iallafall nästan, säger hon tröstande.

Sånthär är vi så vana med, det händer dagligen!

Att nån skiter dig i ansiktet? Snacka om skitjobb!

Efter det lilla pinsamma ögonblicket har jag väldigt svårt att slappna av och då var jag ändå spänd som en pilbåge INNAN jag lade upp mig!

Försöker tänka på något kul.

Då ser jag bara henne framför mig hur rädd hon blev när jag "skrämde skiten" ur henne...eller mig själv rättare sagt.

Jag försöker låta bli att skratta. 

Och istället...drar jag en skit till!!!

- FÖRLÅÅÅT!!! Utbrister jag igen, vad annat kan jag säga, hon vet ju ändå att det var jag.

Vill bara att hon ska gå efter alla journaler och verkligen visa mig svart på vitt att det händer dagligen att patienter i gynstolen uppför sig såhär.

Jag är iallafall tacksam för att det bara va luftisar utan dofttillbehör...det är nog hon också.

Får kuckelimuckmedocin för urinvägsinfektion och vaggar iväg lite skamset men också lite lättare nu när jag fick lätta på trycket så att säga!

Vilken braksuccé...