Någon måste ju vara jag

Semester. Solen skiner och det är väl minst 101 grader varmt därute.
Sommaren går ut på att ta så många bilder som möjligt på sin kalla öl, rose'vinet i motljus, hotdogsbenen med horisonten som skymtar lite längre bort, solnedgångar/soluppgångar eller tallriken med en fläskig flintastek och potatissallad.
Det är sommar det på instagram och Facebook.

Idag är min sommar inomhus i mörkret så ursäkta att jag inte lägger upp en svart bild då jag och Plura ligger i sängen och kollar skräckfilm.
Plura tycker att det är skitläskigt för han har blundat i över en timme nu...jaha..han sover visst.

I filmer när det ska letas efter något eller någon så finns det alltid en vind. Inte samma effekt kanske om man skulle gå ner i den ombonade gillestugan.
Iallafall...så finns det alltid ett dockskåp i något hörn. En gammal provdocka. Spöklika möbler med vita lakan över sig.
En stor spräckt spegel. Prydliga etiketter på alla lådor. Den runda höga fågelburen utan en massa intorkad fågelskit och frön i. Lampan som man drar i ett snöre för att tända...som sen går sönder och man får en skärva i foten.
Inte ett dammkorn på hela stället förrutom på kistan, boken eller asken som ska öppnas...då behöver man helt plötsligt blåsa bort det tjocka lagret med damm för att orka öppna upp den.

Vår vind ser inte alls ut så.
Där ligger grejerna hullerombuller.
Nån säck med gummistövlar kastruller och julkulor i. Gamla banankartonger som inte har nån botten då vi bara har pressat ihop två bananlock.
Färgburkar och målarpenslar som har torkat sönder. Thomas alla gamla kepsar som han vägrar att slänga. Mollys söndertuggade tuggleksaker, saker som nån gång ska skickas på tippen eller loppisen vi har pratat om i snart 5 års tid. Allt skit åker in där men inget gammalt fint viktorianskt dockskåp så långt ögat kan nå.
Jag har tillochmed försökt blåsa av damm på min hattask med tonårsdagböckerna i.
Men det är mest som en grå dammhinna på locket...och så sitter det ett gammalt intorkat HubbaBubba med en gång i tiden jordgubbssmak på.

Vi har tillochmed två lysknappar där inne så går en lampa sönder så finns det backup.

En annan oväsentlig sak är att jag blir alltid så jäkla sugen på popcorn när jag ser på film.
För på film äter man popcorn.
Det poppas i en såndär konstig folieboll på gasspisen.
Blir man inte mördad med en yxa innan det är klart så sitter man där ihokurad under en filt i soffan och smaskar.
Men bara EN popcorn i taget tar man med sina långa slanka fingrar och stoppar in den sådär sensuellt mellan tänderna. Det ska väl njutas innan mördaren sätter stopp.

Jag köper färdigt popcorn.
Saltet gör så att det värker i mina söndertuggade flottfingrar så jag får ta en hel näve och äter direkt ur handen istället.
När påsen är slut tipper Thomas i sig smulorna som ligger i botten och sätter i halsen...och förstör slutet på filmen då jag måste göra Heimlich mannöver på honom.