Någon måste ju vara jag

I fredags fick jag och Thomas...tror jag att han heter, vi ses så sällan nu för tiden...äntligen ihop en dejt.

Kan inte minnas sist vi gjorde något tillsammans som inte inkluderar bvcsprutor eller månadsstorhandel.

Min chef visste precis vad vi skulle behöva när han gav mig ett presentkort på Visby Hotell när jag fyllde fyrtio förra året.

 

Det tog oss alltså ett helt jäkla år plus två månader att få till det där kända livspusslet som alla mamma-pappa-barntidningar skriver om.

Här snackar vi inte ett barnpussel med fem stora bitar utan värsta geografiska världspusslet med triljoner små små bitar som ständigt åker in i dammsugaren och sätter sig på tvären. Ändå har vi bara ett barn!!!

 

Stressar hem ifrån jobbet och möts av tornadon Plura som har svept in över hemmet.

Thomas sitter nöjd och glad i soffan och Plura stampar sönder den sista hela biten av något under sin lilla fot.

Själv drar jag en sån djup suck tills den sista luften går ur mig och kvar blir min kropp som en gammal skrynklig kalasballong.

 

Börjar plocka upp morgonens varma pissblöja, diverse kläder, pantburkar, urklämda Klämmisförpackningar, leksaker och saker som en gång i tiden tillhörde kylskåpet.

Installationer med Gotländsk natur är indraget och små sanddyner ligger lite här och var. Bäddar, dammsuger, bäddar igen efter Mollys skendräktighetsbäddande.

 

- Har inte vi lite bråttom säger Thomas...men tystnar ganska fort när han ser min OmBlickarKundeDöda-blick

- Du tror!? Jag ska ju för fan ännu duscha och fixa luft i min kropp! 

- Men lite duktig har jag väl ändå vart idag. Jag har ju diskat. Och se vad fin och nyrakad jag är! 

- Mmm, verkligen. Nyrakad? Då vet jag precis hur det ser ut i handfatet nu då...

 

Samtidigt som jag duschar hinner jag skrubba handfatet, hänga iordning berget av handdukar, slänga tomma schampooflaskor, putsa fönster och rensa avloppet.

Ner med Plura till barnvaktarna, ut med Molly och så äntligen iväg för en romantisk middag.

 

 

Under middagen kommer ämnet Barn upp.

- Ska vi inte ta och skaffa ett barn till?

Plötsligt försvann lugnet och maten smakade ungefär som allt gjorde när jag var gravid.

- Skoja du nu ella?

- Det kan ju inte vara SÅÅ mycket jobbigare med två?

- Nej det är säkert plättlättfett efter man har mått skit på alla möjliga sätt i nio månader och sen tog det ju bara ett år innan min kropp började funka normalt igen. Jag som äntligen börjar få koll på läget och vet hur Plura funkar och så ska vi börja om igen!

 

Servetrisen fyller snabbt på mitt vinglas och ser helt lidande ut. 

- Jag är i tredje månaden, säger hon med darr på rösten och tar en klunk ur flaskan.

- Vad kul grattis! hostar jag ur mig lite snabbt.

- Vad tycker du? frågar Thomas henne.

- Ja, jag håller nog med dig säger hon och tittar på mig. Hon vågar nog inget annat men efter tio minuters övertalande från Thomas ställer hon sig  på hans sida och nu ska vi plötsligt ha fem ungar till!

Hon erbjuder sig att flytta hem till oss och hjälpa till med maten.

- Jag tycker nog att du ska gå in i disken och fortsätta med ditt säger jag. No dricks for you!!!

 

Går in på toan för att få lite frisk luft och märker att allt inte sitter där det ska.